Har penderat några timmar på att läsa lite bloggar, det som slog mig och som gör mig lite frustrerad är att det finns så många runt om i vårt perfekta land som mår sååå pissigt!

Vad och vart blev de så fel för om jag får tänka tillbaka så va det inte lika illa när jag var yngre...nu låter jag som en uppblåst gammal viktigpetter men  det är jag inte.

Jag har själv haft ett stormigt liv och lärt mig den läxan att alla mäniskor har vi vår ryggsäck att bära, vissa har den tyngre och andra mindre tung men för var och en av oss så är de problem eller vad nu som tynger oss verkliga för just den männikan och vi försöker alla hitta sätt att klara av att fortsätta genom livet med den packning vi har.

Men vart gick det snett å vad kan man göra för att människor ska må bättre??

Något måste ju ha hänt, om det är samhället som ställer allt hårdare krav i en allt snålare värld eller om det är de ideal som finns nu som får oss att känna att vi inte räcker till!?

Jag tror att världen skulle behöva dra i den stora nödbromsen innan allt bara skenar iväg.

Varför kan inte barn få vara barn utan måste vara små vuxna...jag tror att mycket skit börjar redan där, man ska prestera annars duger man inget till...men det finnns ju en individ bakom prestationerna också, varför kan inte det vara något värt??

Det är skrämmande och se hur allt bara rusar fram å sen se alla de som inte passar in i ramen eller de som inte hinner springa tillräckligt fort å hinna med...

Jag är själv i den åldern så jag börjar å tänka på familj och barn men i bland då jag ser hur samhället är så kan jag fundera på om det är värt att sätta ett till liv in i detta maraton!?

Jag läste en blogg av en ung tjej som bara mådde såå dåligt, och sen läste jag kommentarerna och såg hur många som ville sträcka ut en hand till henne...det värmde att se för om det finns lite värme och medmänsklighet så finns det kanske hopp ändå!!?

Jag hoppas den tjejen kan få skriva av sig och att hon kommer till insikt med att livet kan vara rätt bra ändå...men i bland måste man låta allt bara rusaförbi, man måste stanna å gå åt sidan för att se det som verkligen betyder nått. Man måste finna sig själv för att stå stadigare och för att kunna ta de motgångar som garanterat kommer med tiden!

Alla har vi en uppgift här i livet..men det är inte alla som ser den...tid och tålamod så tror jag en dag att man hittar sin plats tillslut!

Sov gott nu alla gratisbloggare ;)

Hua va de e kallt men man aka vell inte klaga för de har vart en kanon fin dag med massa sol å massa färg!

Hmm...fick ju dessverre inte ta del av det så mycket då jag sov som en utslagen till hon va 2 på eftermiddan ;)

Men nu sitter man här igen, tillbaka på brottsplatsen...haha!

En fråga....tänkte bara höra om det finns någon modig människa eller tät för den delen som vill ta min tid hos tandplågaren i morron...??

Om det skulle vara så kan ni höra av er till mig så fort som möjligt...i morron smäller det!!

Jag hoppas i alla fall att mina tänder inte ser ut som sweitsher ostar= många hål!....då blir de dyrt! :S

Saknar annars mitt hjärta vansinnigt mycket...jag hoppas vi hinner ses i helgen men med tanke på att vi jobbar så e jag skeptisk! :/

Min go morbror hämtade jag i dag vid middastid...vi tänkte att han säker behövde sälskap nu när han e hemma å sjukskriven...hua stackarn!

Han hade ont som fan men va ändå vid gott mod....riktigt kul att se han men de e de ju alltid...hoppas bara att han kryar på sig!

Josse skulle annars vara kul å länka dig...titta förbi vett ja!

Nä nu är inte den sociala faktorn hög på mig just nu...ska nog umgås lite men min kompis innan hon lessnar på mig!

Attan va kallt de e åsså.... minus 2 här nu å kallare blir de säkert vid gryningen...brrrr!